Ett inlägg då vah
Simon & Garfunkel - You Can Tell The World
Mimmi har gett mig många musiktips, men det bästa som har kommit ifrån Härnösand har nog ändå varitSimon & Garfunkel.
Dom har ju aldrig direkt varit okända för mig, jag har ju känt till dom och tyckt att dom har varit bra.
Men det var ändå i somras då det gick upp för mig hur bra dom faktiskt är.
Jag älskar verkligen folkmusik och Simon & Garfunkel gjorde några av de bästa låtarna inom den genren, tillsammans med andra storheter som Bob Dylan som jag också älskar.
Jag gillar enkelheten med Simon & Garfunkel. Dom bästa låtarna innehåller endast Simon, Garfunkel och en gitarr.
Deras röster sjönk in ändå, dom kompletterade varandra så bra och texterna är obeskrivligt bra.
Och musiken dom gör är verkligen tidlös. Den är lika bra nu som den var för 40 år sen.
"Sounds of Silence" är en av dom låtarna som jag tycker mest om att spela själv. Den är inte jättesvår, 4ackord bara, det svåra är att få till det hela med rätt känsla.
Helgen i Uppsala var jättemysig, kinamat första dagen och på kvällen var det glöggfika med Philipsstudiekompisar från Historia-linjen. På glöggfikan spelades det även TP och det är riktigt nasty att spela TP mot historiestudenter!
När frågor som t.ex;
Vem som var den första att åka vasaloppet under 5 timmar 1926?
Vilket nutida språk påminner det forntida språket "Sang-ra" mest om?
frågas och någon utbrister: "Shit, det här är inte ens geniupplagan, det här är ju saker man ska kunna." så börjar jag undra om sådana saker verkligen är sånt man ska kunna? Det är inte direkt sånt jag ser som allmänbildning, det är ju inte direkt något man behöver kunna och det är ju inget som gör en till en bättre människa.
Jag kanske bara är bitter för att jag var ganska lost i det där spelet, mot dom iaf, men jag gillar inte den där attityden om att det är självklart att man ska kunna en del saker. Det är ju olika från människa till människa vad kunskap är.
Det var samma sak idag, jag berättade för en lite äldre kille att jag inte hade sett Pulp Fiction och han tittade på mig som om jag var helt: jag-vet-inte-vad, men man får den där känslan av att man sjunker i en persons ögon när man säger att man t.ex inte har sett något som man enligt normen "borde se". Men det blir ju så, att om jag inte har någon lust att se den, då gör det mig ingenting och om jag sen se filmen och upptäcker att den är ganska bra, ja, då är det väl bara bra att jag har sett en bra film.
Liksom Pulp Fiction är från 1994, den tillhör ju knappt min generation.
Nog med detta whineandet. Jag ska nog tillbaka till Uppsala nu i helgen eller helgen efter det. Martin ska dit också, så det ska bli jättetrevligt. Vi ska: "göra Uppsala" helt enkelt.
Mimmi har gett mig många musiktips, men det bästa som har kommit ifrån Härnösand har nog ändå varitSimon & Garfunkel.
Dom har ju aldrig direkt varit okända för mig, jag har ju känt till dom och tyckt att dom har varit bra.
Men det var ändå i somras då det gick upp för mig hur bra dom faktiskt är.
Jag älskar verkligen folkmusik och Simon & Garfunkel gjorde några av de bästa låtarna inom den genren, tillsammans med andra storheter som Bob Dylan som jag också älskar.
Jag gillar enkelheten med Simon & Garfunkel. Dom bästa låtarna innehåller endast Simon, Garfunkel och en gitarr.
Deras röster sjönk in ändå, dom kompletterade varandra så bra och texterna är obeskrivligt bra.
Och musiken dom gör är verkligen tidlös. Den är lika bra nu som den var för 40 år sen.
"Sounds of Silence" är en av dom låtarna som jag tycker mest om att spela själv. Den är inte jättesvår, 4ackord bara, det svåra är att få till det hela med rätt känsla.
Helgen i Uppsala var jättemysig, kinamat första dagen och på kvällen var det glöggfika med Philipsstudiekompisar från Historia-linjen. På glöggfikan spelades det även TP och det är riktigt nasty att spela TP mot historiestudenter!
När frågor som t.ex;
Vem som var den första att åka vasaloppet under 5 timmar 1926?
Vilket nutida språk påminner det forntida språket "Sang-ra" mest om?
frågas och någon utbrister: "Shit, det här är inte ens geniupplagan, det här är ju saker man ska kunna." så börjar jag undra om sådana saker verkligen är sånt man ska kunna? Det är inte direkt sånt jag ser som allmänbildning, det är ju inte direkt något man behöver kunna och det är ju inget som gör en till en bättre människa.
Jag kanske bara är bitter för att jag var ganska lost i det där spelet, mot dom iaf, men jag gillar inte den där attityden om att det är självklart att man ska kunna en del saker. Det är ju olika från människa till människa vad kunskap är.
Det var samma sak idag, jag berättade för en lite äldre kille att jag inte hade sett Pulp Fiction och han tittade på mig som om jag var helt: jag-vet-inte-vad, men man får den där känslan av att man sjunker i en persons ögon när man säger att man t.ex inte har sett något som man enligt normen "borde se". Men det blir ju så, att om jag inte har någon lust att se den, då gör det mig ingenting och om jag sen se filmen och upptäcker att den är ganska bra, ja, då är det väl bara bra att jag har sett en bra film.
Liksom Pulp Fiction är från 1994, den tillhör ju knappt min generation.
Nog med detta whineandet. Jag ska nog tillbaka till Uppsala nu i helgen eller helgen efter det. Martin ska dit också, så det ska bli jättetrevligt. Vi ska: "göra Uppsala" helt enkelt.
Tack för brevet, det betydde jättemycket för mig att läsa. Det värmde, ska du veta.
"Tell'em that the gospel has come,
Tell'em that the victory's been won!"
Simon & Garfunkel - You Can Tell The World
Tack för ikväll, jag ska försöka att börja skriva bättre inlägg.
Men just nu känns det bara som att orden är helt slut.
Will they remember me, when I have gone?
Kärlek & Respekt, nu som för alltid // David R.
Kommentarer
Trackback
